Det som ingen ser när altanen är klar och som avgör om den står rak om tio år: hur en altangrund väljs mellan plintar av betong, skruvplintar i stål, en gjuten platta och markskruv, vad tjälen gör med en grund som inte går ner till frostfritt djup, hur marken – lera, sand, berg, fyllning – styr valet, hur plintarna sätts ut, grävs, gjuts och riktas, vad bärlinor och reglar ska klara i spännvidd och dimension, hur altanen ansluts mot huset utan att skada fasaden och vad som gör att en altan sjunker, lutar eller gungar

Uppdaterad 11 september 2026 · Altan Älvsjö

Altanen som byggdes för fem år sedan lutar en centimeter ut från huset i det ena hörnet, och räcket gungar när någon lutar sig mot det. Trallen är fin, räcket är fint, och felet sitter under: en plint som inte gick ner till frostfritt djup har lyfts av tjälen varje vinter och sjunkit varje vår, lite olika varje gång. Grunden är altanens osynliga del och den som bestämmer allt annat – och den väljs efter marken, inte efter katalogen.

Här går vi igenom plinttyperna, tjälen, marken, utsättningen och gjutningen, bärlinor och reglar, anslutningen mot huset och varför altaner sjunker.

Plinttyperna

Gjuten betongplint: ett hål grävs eller borras till frostfritt djup, en plintform eller ett rör sätts i, betong gjuts med en stolpsko i toppen – den tåligaste och den som klarar alla laster, en dags arbete för tio plintar plus härdning. Färdig betongplint: en förtillverkad plint som ställs på ett grus- eller makadamlager i en grop, snabbare men bara stabil om lagret packats och går ner tillräckligt. Skruvplint eller markskruv: en stålskruv som skruvas ner i marken en till en och en halv meter med maskin, utan grävning eller gjutning, klar samma dag, bra i lera och sand men inte i berg eller fyllning med sten. Gjuten platta: en betongplatta under hela altanen för en altan i marknivå med sten eller för ett uterum som ska stå på den. Plintar är det vanliga för en träaltan.

Tjälen

När marken fryser expanderar vattnet i den, och tjälen lyfter allt som står i den frusna zonen – en plint som står på sextio centimeters djup i lera lyfts några centimeter på vintern och sjunker på våren, sällan tillbaka till samma läge. Frostfritt djup i Stockholmsområdet är omkring en meter till en och tjugo i lera och silt, mindre i grus och sand som dränerar, och noll på berg. En plint som går ner till frostfritt djup eller står på berg rör sig inte. Alternativet är en tjälisolerad grund – en skiva cellplast under en grund plint som hindrar kylan från att gå ner – vilket fungerar för lätta altaner på dränerande mark. Att spara på plintdjupet är det dyraste sättet att bygga altan.

Marken

Lera: håller vatten, tjälfarlig, bär bra när den är orörd men dåligt när den är omrörd; plintar till frostfritt djup eller markskruv som går djupt. Sand och grus: dränerar, lite tjäle, bär bra; grundare plintar går. Berg: ingen tjäle, plinten borras och gjuts eller en stolpsko bultas i berget. Fyllning – gamla tomter med utfyllda partier, rivningsrester, jord som lagts på – bär ojämnt och sätter sig; plintar ner genom fyllningen till fast botten. Mark som lutar: plintarna blir olika höga och de högsta ska vara stagade. Ett spadtag eller ett borrhål vid varje plintläge visar vad som finns, och det tar en timme innan bygget börjar.

Utsättningen och gjutningen

Altanens hörn sätts ut med snören och profiler, rätvinkligt kontrollerat med diagonalmått – lika diagonaler ger räta hörn – och plintlägena markeras med avstånd efter bärlinornas spännvidd, oftast en och en halv till två meter. Hålen grävs eller borras med jordborr till frostfritt djup, botten packas, ett dränerande lager makadam läggs, plintröret ställs och riktas i lod, betong gjuts och en justerbar stolpsko sätts i den våta betongen i rätt höjd – stolpskon lyfter träet från betongen så att stolpen inte står i fukt. Höjden mäts med laser eller vattenpass över en lång regel så att alla plintar hamnar i samma plan eller i det fall altanen ska ha – tio millimeter per meter från huset. Betongen härdar några dagar innan stolparna belastas.

Bärlinor, reglar, anslutningen mot huset och varför altaner sjunker

Stolparna i stolpskorna bär bärlinorna – tvärgående balkar i 45 x 170 eller 45 x 195 – som bär reglarna i 45 x 145 eller 45 x 170 på sextio centimeters avstånd, som bär trallen. Dimensionen följer spännvidden: en bärlina i 45 x 195 dubbel klarar omkring tre meter mellan plintar, en regel i 45 x 145 omkring två och en halv meter mellan bärlinor; tabeller från virkesleverantörerna anger det. Anslutningen mot huset: en altan som fästs i husets syll eller regelverk med skruv och bärlina mot huset bär halva altanen på huset och kräver att fasaden öppnas och tätas med plåt och tätskikt; en fristående altan med plintar även närmast huset står för sig själv och rör sig inte med huset – enklare och säkrare, med en spalt på tjugo millimeter mot fasaden. Altaner sjunker, lutar och gungar av plintar som inte går till frostfritt djup, plintar på fyllning, stolpar utan stagning, och bärlinor som är för klena – och allt det bestäms innan trallen läggs.

Altangrund

Så ser det ut i Älvsjö

Vanliga frågor